Rejja

 
man kan skilja            
många

tårars  
gråt  

i  regnen   
nära hamn    
kan gömmas 

skiljas

åt   
där 
skvalpen 
guppar

tyst    

som märken 
ifrån sjön   

dränka

allt 

förlorat   
            eller
vänta            nya    

bara

båten 
lägger  ut   

för
längre  
                resor  

*puss*

i motvind körde jag

utan ljus på evigheten

styrde tidlöst

nedför misslyckanden

                                      när det gick
                                      upp för mej
                                      att ett förlåt
                                      från djupet

                                      kunde höra mej
då kom den
vinden
jag aldrig hörde
eller såg

då kom den
ut ur tiden
och ur väggarna
från förr

 det jag hade drömt så ofta
 och i tårar grymma vänt min rygg
 förlorades för otron i min själ

 och i ljuset som nu följde
 blev allt så enkelt, tydligt

 jag gick nu lugnt på vägen
 där skuggor föll som regn

                                      mot ljuset
                                      som stod bakom
                                      alla gränsers förra murar

                                      det vikte ej för tiden
                                      den var bortom evighet

                                      Och något väldigt kändes
                                      le mot mej

*lyssnar på
 Ten Sharp
‘You’ *

när du är hos mig……………………..

Ord
………………………….som stockar sig
………………………….mellan oss
………………………….i flykt
……………………………………..sökande
………………………….i osäker andning

………………………….Du

………………………….jag andas bara
…………………………………………..dig

Vill närma sidan
av din helhets
värme

………………………….ta mig åter
………………………..obefläcka mig

jag älskar
flydd

den eld du är
i mig
………………………O, jag lever bränd

………………………möten av ditt ögonblick
………………………är mina

…………………………………vattenlinjer
men alltid

flyr jag i min osäkerhet din kärleks
evighet

men
i återkomster

väller
……vatten
……………fram

Poesi av Rejja

( sigyn :
ett smycke perfektion
helt utsökt i sin form

lova att aldrig ändra
på ett enda tecken

2007-11-26  )

*oskuld*

för ord är
svåra

när jag ser på dig

blir säker

men vill glömma vad
det är jag vet
jag söker

att du
är den
jag lever för

min eld
min flykt

Du
är vin
på tungan

idag ska vi må bra sa vi

kom

vi kan lyssna på vatten
 

(morgon)

grått är det
vackert
ändå den dimma motad
syrerik

söker ljus
att byta längtan
mot -
förklara ödsligheten

närhet lik

jag borde ha dig här

är
känslan

Y..

ljuva
älskade
min duvas höjd skickar jag upp

moln
bär de drickandes osläcklighet, läppjande
bräcklig vår speglande yta ur närvaron, pulsen
handen når grunt

innerlig

oskulds bredd

att bäras högt
över strändernas
fjärran
eldbarmsguld

slipas i hjärtan
tvenne av allt bara

vi

bakom
sköldarnas liv

Poesi av Rejja

(jag tänkte så: man ‘märks’ av det man läser, men man märker det inte..)
 

           tankar kan vi inte
           räkna
           som stjärnor kan

bara märka dom
en i sänder

en till dig en till
mig

           inget är tanklöst
           men himlen

löser bara små
problem
           som att
           hitta hem

 
ty 

jag vet att du
är  naken och

bären

har jag
här

hör:

att älska är de
gjorda för
att bäras

något
mindre 
eld är mil att
släcka
funnen
tid,

begrepp
att lykta
aldrig släckt

skall

plockas läppmjukt

njutas
fullt ut mun

till mun
tills
evigheter slocknat

utan
stjärnorna
ögon
givna
gud

läggs dit att

långsamt
visa
var
viska:

Du
som sover

kom

och

vi ska
vakna
nu

en sista gång

drick upp vart

evigt
bär

(t my beloved Y)

(min absol. första ‘dikt’ nånsin (huga…)

att
ha nån som berör

någon
som så gör

Skingrar dunkel sky
tänder lättad

Låga

vida runt ett isat
och förfruset hjärta

Tömmer hav
av smärta

Finns
nån som så gör

Är än så länge nu
Min stora, enda fråga.

Det blir den
nog

Tills
då jag dör
och skyar
mörka
mig berör