då
när vi var
oskulder

kaffet regerade i händerna
och skärmen om lampan var

inte mer där
då i mörkret

var vi hämtade

allt ursprung

gemensamheten

i kallpratet

förenade tuhända

där
var
du
och sen
det
där
sen

och igen
värmehändelse
upphöjt som
i
en rot
utan omsvep
är vi summan

av
nu
och
snart

slagrutans rörelse

(ett papper, fåradigt
innehåll av tre tankar sydda
ord som..)

det tar sig in
som vatten

passerar
varje spricka
hör
du

barnet

suddas
ut

mals ner
till skugga

i en vinter

full
av
taggtråd

träder fram
en man

vem

hör han till

ser

dig i tår en
klädnad

jag
förstår

*De hamnar som vilande
liksom sovande små löv att
senare bläddra bland*

papperslappar
 

 vet

när vi ritade löv
började de slå som små hjärtan
och de sökte upp
höstmålade
träd
att älska sig vackra med

allt
för att slippa falla i glömska
under en vinter
då färgerna fryser till
moln
i en askopp
i en ateljé
av vindarnas

fönster

 
(där 
ville vi försona oss 
hägna in höstblå
med det blommande
rödhjärtiga
kommandet, lekande 
vända träd)

 
-ko ok? -ko? nej
tja..

jo där.. jag stod och glodde på en ko
- Vafan  g l o r  du på, sa hon rätt vade..

- en ko sa jag- vet jag väl – jag gillar kor – fattar det, ja, men varför glor du – såg ju en- ok sa kon men varför fattar jag ändå inte- för du är ko – vet jag väl – och du är en..?
- ingen ko- nähä, ser det- människa- glor jag på dej då?- nja, nä..
- där ser du, sa ko
- ser vad? sa jag nu
- du glor men inte jag som är en ko
- hur då?
- jag gillar inte kor som är människa som tycker om kor
som pratar med människor som svarar på en ko, sa kon
- va? sa jag  
- därför glor jag inte som du
- nähänä, sa jag som just börjat undra över varför jag gillade kor – ska du fortsätta glo? sa kon
- nä sa jag, surt nu
- stick då
- ja va fan, ok om det är så surt så..
- mu
- ? – stick! – är ju på väg skalle där – mu genast Så jag gick

..nä, gillar inte kor. Alls. Fy fan.  (näsan töms på ett finger) – Ok, men du prata med syster där ute så får du ny tid om en vecka igen.

 (2006-08-15)

Ny sida

( adressen: )

http://rejja.wordpress.com/sma-diken

lägger

mig

ner

mer och mer

alla fönster ser på liggaren

när du
talar

ser
på mej

som bara himlar gör
sådär

penslas
elementen
som någonsin skapats
alls

kanske just
för dej

för mej
då
vet jag

att en ängels kyss är
möjlig
för en Örn

i flykt

 
blir fri

(2006-08-14  Rejja)

rätt vänd
återställd

minns

och går
ur tystnad

          örnen
över ögonen

en aning eld
kom lyft
ur ebb

Poesi av Rejja

Det, min vän, är det jag menar då jag
säger ‘det’.
Så jag kallar det ‘Det ”DET”‘.
Och det det det har en vän, det är Den.
Och Den kallar jag för den Den.

Just  den den Den var ute och gick med det det det.
De träffade en (annan?) gammal vän.
Också det en den.
Dessa dessa kallas här.. för
 dessa dessa dessa. Och också det en
den kallar jag för den också det den den den.
 Den  det den den den kommer sen,
mot slutet av berättelsen. en annan senare dag.
Dessa gick sej ner till stranden en dag.
Det var en speciell dag, så den dagen
kallar jag den den speciella dagen.
Den den dagen var det så kallt i vattnet att de
kallade vattnet för det kalla vattnet.
 Men, en senare dag, inte den den den dagen
utan en annan, en senare, än den senare,
den kan vi kalla en annan annan senare senare dag.
Men senare, inte idag.
Nu, idag var det endast senare den den den dagen,
medan den speciella dagen hade gått hem för den dagen.

(…det kommer mera)

öh… senare…

;D