omsmyckad hals
Y..
ljuva
älskade
min duvas höjd skickar jag upp
moln
bär de drickandes osläcklighet, läppjande
bräcklig vår speglande yta ur närvaron, pulsen
handen når grunt
innerlig
oskulds bredd
att bäras högt
över strändernas
fjärran
eldbarmsguld
slipas i hjärtan
tvenne av allt bara
vi
bakom
sköldarnas liv
Poesi av Rejja
vildvin sa,
juli 15, 2008 vid 10:55 f m
tack ur djupet av mitt ”eldbarmsguld”
försöker minnas…. var det då vi talade om bärnstenar ?
jag tror det var då som den här dikten kom till förra hösten?
vildflykt sa,
juli 15, 2008 vid 11:23 f m
..älskar dig..