Rejja

*De hamnar som vilande
liksom sovande små löv att
senare bläddra bland*

papperslappar
 

 vet

när vi ritade löv
började de slå som små hjärtan
och de sökte upp
höstmålade
träd
att älska sig vackra med

allt
för att slippa falla i glömska
under en vinter
då färgerna fryser till
moln
i en askopp
i en ateljé
av vindarnas

fönster

 
(där 
ville vi försona oss 
hägna in höstblå
med det blommande
rödhjärtiga
kommandet, lekande 
vända träd)

lägger

mig

ner

mer och mer

alla fönster ser på liggaren

när du
talar

ser
på mej

som bara himlar gör
sådär

penslas
elementen
som någonsin skapats
alls

kanske just
för dej

för mej
då
vet jag

att en ängels kyss är
möjlig
för en Örn

i flykt

 
blir fri

(2006-08-14  Rejja)

rätt vänd
återställd

minns

och går
ur tystnad

          örnen
över ögonen

en aning eld
kom lyft
ur ebb

Poesi av Rejja

Det, min vän, är det jag menar då jag
säger ‘det’.
Så jag kallar det ‘Det ”DET”‘.
Och det det det har en vän, det är Den.
Och Den kallar jag för den Den.

Just  den den Den var ute och gick med det det det.
De träffade en (annan?) gammal vän.
Också det en den.
Dessa dessa kallas här.. för
 dessa dessa dessa. Och också det en
den kallar jag för den också det den den den.
 Den  det den den den kommer sen,
mot slutet av berättelsen. en annan senare dag.
Dessa gick sej ner till stranden en dag.
Det var en speciell dag, så den dagen
kallar jag den den speciella dagen.
Den den dagen var det så kallt i vattnet att de
kallade vattnet för det kalla vattnet.
 Men, en senare dag, inte den den den dagen
utan en annan, en senare, än den senare,
den kan vi kalla en annan annan senare senare dag.
Men senare, inte idag.
Nu, idag var det endast senare den den den dagen,
medan den speciella dagen hade gått hem för den dagen.

(…det kommer mera)

öh… senare…

;D

 
man kan skilja            
många

tårars  
gråt  

i  regnen   
nära hamn    
kan gömmas 

skiljas

åt   
där 
skvalpen 
guppar

tyst    

som märken 
ifrån sjön   

dränka

allt 

förlorat   
            eller
vänta            nya    

bara

båten 
lägger  ut   

för
längre  
                resor  

*puss*

i motvind körde jag

utan ljus på evigheten

styrde tidlöst

nedför misslyckanden

                                      när det gick
                                      upp för mej
                                      att ett förlåt
                                      från djupet

                                      kunde höra mej
då kom den
vinden
jag aldrig hörde
eller såg

då kom den
ut ur tiden
och ur väggarna
från förr

 det jag hade drömt så ofta
 och i tårar grymma vänt min rygg
 förlorades för otron i min själ

 och i ljuset som nu följde
 blev allt så enkelt, tydligt

 jag gick nu lugnt på vägen
 där skuggor föll som regn

                                      mot ljuset
                                      som stod bakom
                                      alla gränsers förra murar

                                      det vikte ej för tiden
                                      den var bortom evighet

                                      Och något väldigt kändes
                                      le mot mej

*lyssnar på
 Ten Sharp
‘You’ *

när du är hos mig……………………..

Ord
………………………….som stockar sig
………………………….mellan oss
………………………….i flykt
……………………………………..sökande
………………………….i osäker andning

………………………….Du

………………………….jag andas bara
…………………………………………..dig

Vill närma sidan
av din helhets
värme

………………………….ta mig åter
………………………..obefläcka mig

jag älskar
flydd

den eld du är
i mig
………………………O, jag lever bränd

………………………möten av ditt ögonblick
………………………är mina

…………………………………vattenlinjer
men alltid

flyr jag i min osäkerhet din kärleks
evighet

men
i återkomster

väller
……vatten
……………fram

Poesi av Rejja

( sigyn :
ett smycke perfektion
helt utsökt i sin form

lova att aldrig ändra
på ett enda tecken

2007-11-26  )