dagrar i justeringen
ljust
min tanke
i ett litet
vått glas
rinner ur
försvinner bort
med
tiden
hälls
på nytt
smaken ändras
inte
för det
äldre
nuet
glaset
skinnet
i
rynkorna
allt bär
underyta
överallt är vått
det torra
(övergått)
slå
mig
för en färd
håll mig
i
och
översätt
till riktningar
du vill inte
det
du kan
lätt
missförstå
står botten osmekt
översköljd
kvar
som sken
skatt
en enda
sänkt
(och det var du som tvivlade)
Där
Uppe
vildvin sa,
maj 18, 2008 vid 11:39 f m
solen tvivlar aldrig
den vet
sin obeständighet
den inser sitt öde
den är
endast ett litet
vandrande smycke
för en
äktad vit himmel
regnar regnbågen
genomsmekta
himlastjärnor
dold bland bär
går en alltidlek