Om du då tänker dej
att du släntrar över på taket
och kryper upp tills du når skorstenen
och där sakteliga doppar ner ett finger-
långsamt
väldigt försiktigt -
du skall känna i hela din varelse det du gör
Så helt just där och då
känner
du på spetsen av ditt finger – en rymd
eller vad man kan kalla det
(något är det i alla fall)
du stannar upp och
– i ren upphetsning -
fryser till
Detta är ditt livs
ögonblick
Ingen annan
har varit här
känt
det du nu gör
För alla tider
kommer du
(lägg märke till detta)
att se det som din excellenta
livsuppgift
att få förmedla denna känsla
upplevelse till någon
ja –
tills du möter den
ende
som kommer
att på pricken
genom din försorg
få uppleva denna sak
var
hon var
var jag
inte var
var
är hon
du min
älskade
säg mig
när
obetvivla
mig
gör
morgonljus
:::: till Y ::::
Den kraft som frälser
skall också förgöra synd
(är inte frälsning också f r i g ö r e l s e ?..)
Vad gäller er, heliga, styrk er själva i
kunskapen om att Guds mäktiga arm sträcks ut
till er, inte i ilska eller vrede utan i kärlek
Med den tro som erkänner Guds existens, tro också
detta:
Hans allsvåldiga makt och styrka är er
sanna, säkra vän
I följande omständigheter:
När nedtyngd av synd kan ni vara förvissade om att
det finns ingen så kraftfull synd
att den skulle övergå Guds kraft
Han har om och om igen visat sin iver att rädda er.
När provocerad till den allra yttersta gränsen av sitt folks synder,
vad gör han då?
Han avger ett underbart löfte:
”Jag vill inte komma med min brinnande vrede..”
säger Han. Och varför inte?
”Ty jag är Gud och inte en människa ”
(my best to You, little Love..)
dagrar i justeringen
ljust
min tanke
i ett litet
vått glas
rinner ur
försvinner bort
med
tiden
hälls
på nytt
smaken ändras
inte
för det
äldre
nuet
glaset
skinnet
i
rynkorna
allt bär
underyta
överallt är vått
det torra
(övergått)
slå
mig
för en färd
håll mig
i
och
översätt
till riktningar
du vill inte
det
du kan
lätt
missförstå
står botten osmekt
översköljd
kvar
som sken
skatt
en enda
sänkt
(och det var du som tvivlade)
Där
Uppe
och blöter ner ett hav
hon
var aldrig mer än en överraskning
bort
sådär
som
ett öga
av en kind
han-
den
under
vågorna
en stund
blir fötter
plöjda
blommor
sandvanilj
~Maskrosvisa~
(fick en mysko knäpp 18 juni 2006 – kanske var det sommar och dess upptäckt i min höstliga hjärna?)
Nåväl,
the Great Corny Knäpp:
Oh det är så underbart!
Jag är maskrosglad
då är man Glad och Gul
kanske Vit för spridning
Och jag delar gärna med mej
lingelej~ler linge~lej linge~lej
~ler lingelej..
(‘=.*) ..Kram.. c(*=,)
