då
då
när vi var
oskulder
kaffet regerade i händerna
och skärmen om lampan var
inte mer där
då i mörkret
var vi hämtade
allt ursprung
gemensamheten
i kallpratet
förenade tuhända
där
var
du
och sen
det
där
sen
och igen
värmehändelse
upphöjt som
i
en rot
utan omsvep
är vi summan
av
nu
och
snart
slagrutans rörelse
tre ackord i sammanslagning till ord av ord
(ett papper, fåradigt
innehåll av tre tankar sydda
ord som..)
det tar sig in
som vatten
passerar
varje spricka
hör
du
barnet
suddas
ut
mals ner
till skugga
i en vinter
full
av
taggtråd
träder fram
en man
vem
hör han till
Papperslappar (små diken)
*De hamnar som vilande
liksom sovande små löv att
senare bläddra bland*
papperslappar
vet
när vi ritade löv
började de slå som små hjärtan
och de sökte upp
höstmålade
träd
att älska sig vackra med
allt
för att slippa falla i glömska
under en vinter
då färgerna fryser till
moln
i en askopp
i en ateljé
av vindarnas
fönster
(där
ville vi försona oss
hägna in höstblå
med det blommande
rödhjärtiga
kommandet, lekande
vända träd)
KOA la
-ko ok? -ko? nej
tja..
jo där.. jag stod och glodde på en ko
- Vafan g l o r du på, sa hon rätt vade..
- en ko sa jag- vet jag väl – jag gillar kor – fattar det, ja, men varför glor du – såg ju en- ok sa kon men varför fattar jag ändå inte- för du är ko – vet jag väl – och du är en..?
- ingen ko- nähä, ser det- människa- glor jag på dej då?- nja, nä..
- där ser du, sa ko
- ser vad? sa jag nu
- du glor men inte jag som är en ko
- hur då?
- jag gillar inte kor som är människa som tycker om kor
som pratar med människor som svarar på en ko, sa kon
- va? sa jag
- därför glor jag inte som du
- nähänä, sa jag som just börjat undra över varför jag gillade kor – ska du fortsätta glo? sa kon
- nä sa jag, surt nu
- stick då
- ja va fan, ok om det är så surt så..
- mu
- ? – stick! – är ju på väg skalle där – mu genast Så jag gick
..nä, gillar inte kor. Alls. Fy fan. (näsan töms på ett finger) – Ok, men du prata med syster där ute så får du ny tid om en vecka igen.
(2006-08-15)
en av dej är allt
när du
talar
ser
på mej
som bara himlar gör
sådär
penslas
elementen
som någonsin skapats
alls
kanske just
för dej
för mej
då
vet jag
att en ängels kyss är
möjlig
för en Örn
i flykt
blir fri
(2006-08-14 Rejja)
som när jag ser på dig
rätt vänd
återställd
minns
och går
ur tystnad
örnen
över ögonen
en aning eld
kom lyft
ur ebb
Poesi av Rejja
detta är bara början på det
Det, min vän, är det jag menar då jag
säger ‘det’.
Så jag kallar det ‘Det “DET”‘.
Och det det det har en vän, det är Den.
Och Den kallar jag för den Den.
Just den den Den var ute och gick med det det det.
De träffade en (annan?) gammal vän.
Också det en den.
Dessa dessa kallas här.. för
dessa dessa dessa. Och också det en
den kallar jag för den också det den den den.
Den det den den den kommer sen,
mot slutet av berättelsen. en annan senare dag.
Dessa gick sej ner till stranden en dag.
Det var en speciell dag, så den dagen
kallar jag den den speciella dagen.
Den den dagen var det så kallt i vattnet att de
kallade vattnet för det kalla vattnet.
Men, en senare dag, inte den den den dagen
utan en annan, en senare, än den senare,
den kan vi kalla en annan annan senare senare dag.
Men senare, inte idag.
Nu, idag var det endast senare den den den dagen,
medan den speciella dagen hade gått hem för den dagen.
(…det kommer mera)
öh… senare…
;D
